tiptoeintotwilight

Idag hade vi ett långt och givande samtal om arbetsmiljö i klassen. Över lag verkar dessa människor mycket måna om varandras hälsa. Återkommande är just "att ta hand om varandra". Känns fint.. tycka om. Däremot hade vi vad som kunde blivit klassens första konflikt idag. Om något så löjligt som modell på våra träningsoveraller. Alla kommer nämligen få köpa overaller med KPS logga samt texten "danslinje" på, så idag var det lite tjafs angående modellen på tröjan. Hallå? En smula löjligt tyckte jag, men det märktes att några tycker inte om att inte få sin vilja igenom. Kan vara bra att lägga på minnet så man inte trampar någon på tårna i fortsättningen.

Idag var Banke en underbar vän och fixade så Annica kunde ringa hem till sin mamma i Canada. Hon grät.. kära lilla klassisen blev rörd till tårar av att prata med sin mamma, vilket jag också skulle bli om jag bodde ett hav ifrån mamma. Vem älskar inte sin mamma?

Jag lovade att skriva något om Krille so here it goes. Krille var nog bäst bland teatrarna på att sminka och tokigt bra på att designa och bygga scenografier. Jag minns alla tågresor vi har gjort fram och tillbaka till norrpan.. Acceptera tystnaden och sov :) eller när vi somnade i bussväntsalen och missade tåget. Det var tider det. snällaste killkompisen jag har och ett stöd i ur och skur.Alla borde ha en alldeles egen Krilletoffer <3

Så blev jag uppjagad halv 11 imorse av Banke som knackade på dörren och ropade på mig. Upp far jag, i pyjamas och öppnar yrvaket dörren. Får min mobil i handen(som jag glömde i fredags).. trodde det var allt han ville. Snällt tänkte jag, kommer hela vägen hit för att överlämna mobilen personligen. "Klä på dig, vi ska åka och dansa NU" Herrejävlar då blev det fart på lilla mig. Slängde på mig balettkläder och streetkläder över det sen drog vi vidare. Så förmiddagen spenderades i en idrottshall med street och breaking. Japp, ni läste rätt.. street och breaking. Skitkul!

Sen for jag iväg till Karlstad och GundegaBaletten. Tjohej, det var länge sedan jag tog en balettklass. Men nu ska jag förmodligen börja dansa där också två kvällar i veckan, om ekonomin går ihop sig. Har jag tur kanske my dear uncle betalar kurserna så kan jag oroa mig för enbart resekostnader. Ska samtala lite med honom när jag åker hem nästa helg. Haha! Höll på att komma vilse i Karlstad dessutom! På vägen från skolan tog jag buss 2, fick springa mellan bussar och enbart gå på vad busschaufförerna sa åt mig. Men tillslut hamnade jag på rätt buss till Kristinehamn.

När jag sitter där ringer Krilletoffer och meddelar mig att han har hittat en charmig rockstjärna till mig. Sen när hade jag någon talan om mitt kärleksliv?! Näe, han skulle ringa upp vad halv, typ nu alltså, med mer detaljer.. Men han lät väldigt angelägen om att jag skulle ta mig en titt på det här. Jag är också ganska säker på att han verkligen ansträngde sig för att framställa den här stackars killen från sin bästa sida. Det enda negativa är väl att han flyttar till norge på tisdag..hmm.. Men jag litar på Krille, han skulle aldrig skicka någon åt mitt håll som inte var en mycket snäll människa. Så vi får se, om Krille får som han vill så blir Sara mrs Rockstjärna och stannar i Katrineholm tills hon trillar av pinn.

OK.. Sara är full, jag erkänner. Sara har en man i sin säng, jag erkänner. Sara är väldigt nöjd.. jag erkänner.

Kvällen har varit väldigt fin på alla sätt möjliga, dock kanske lite för mycket alkohol har intagits, men jag har inte skrikit i falsett på hela kvällen, inte gråtit.. med andra ord.. Bra fylla. Osammanhängande som jag är för tillfället blir nog inte detta inlägg speciellt långt. Måste bara tillägga att idag klarade jag ett baletthopp jag bara drömt om.. att det kunde vara så lätt hade jag aldrig trott. Lätt? en mindre överdrift, men jag klarade det någon sådär och har inte långt kvar till att lyckas helt. Stolt!

Saknar Elin mycket, saknar Henke.. men snart ska jag hem till K-holm och då jävlar blir det rostade mackor, party och Stardust. Längtar...

Hemliga resan idag då.. jag som inte ville jobba så hårt, mest glida runt. Ja tjena, vi åkte till Boda Borg! Jag är helt död just nu.. Men kul var det! Vi sprang runt som yra höns och klurade, klättrade på väggar och kröp i tunnlar. På förmiddagen var vi ändå rätt med i matchen och riktigt engagerade. Efter lunchen var det hälften koma, hälften mentalpatient eftersom allt blir så mycket roligare ju tröttare man är. Sista banan vi klarade, Geniet, häll på att driva oss till vansinne. De första två rummen var helt ok om man läste gåtorna utanför.. men det sista. WTF!! När vi till slut klarade det..när den gröna lampan började lysa då jävlar var det lycka! Sen gav vi upp lekandet och åkte hem.

Sen åkte vi till Karlstad.. varför? Trötta som fan men visst ska vi åka till Karlstad. Det roligaste är nog när jag och Lovisa däckar utanför omklädningsrummen till Gina och Banke springer runt och provar kläder.. ombytta roller kanske. Det var länge sen jag satt och sov utanför ett omklädningsrum medan killkompisen provar outfits. Men Gina ska ha credits för de där fotöljerna.. my god så skönt det var. Har dock konstaterat att om jag kommer ur sängen imorgon ska jag fanimej ha nobelpris.. och en kaka! Så det så.. usch vill inte vakna imorgon. Blä! Moderna imorgon eftermiddag kommer bli tortyr, rolig sådan, men jag blir inte förvånad om jag börjar gråta. Haha! Sara håller på att bli vältränad.. the hard way. Glöm alla TV-shop mirakel där du kan få sexpack av att slappa i soffan. Här i Kristinehamn byggs det muskler, på riktigt!

Min röst!!!! Jag låter i och för sig jävligt coolt, som en rökig sångerska ungefär, men det är ganska jobbigt att vissa ord försvinner när rösten tar slut. Jobbigt att föra ett vettigt samtal. Jag får hänga med Banke, han snackar nog för oss båda, haha! Aldrig en tråkig stund med den grabben.

Idag åkte jag på guidad busstur genom Kristinehamn, det tog lite mer än en timme. Vi åkte ut till skärgården och tittade på Picasso statyn. Det är ett jävla tjat om den där statyn. Det är visserligen jävligt coolt att den hamnade just i Kristinehamn med tanke på att även New York ville ha den. Under bussturen kände jag en otrolig samhörighet med dansarna på bussen och med den här staden. Jag trivs verkligen. Det gör mig igenting att komma hem till tystnaden i min lägenhet, som för övrigt är så underbart fin. Dessutom, om jag känner mig ensam är det bara att ringa Banke, han är lika sällskapssjuk som mig!

Imorgon ska vi på "hemlig resa". Så länge jag inte behöver jobba alltför hårt är jag nöjd. Min kropp behöver vila. Men bara lite, sen på't igen bara!

Skolstart.. känns riktigt bra. På många sätt. Jag bor jättefint, tycker jag i alla fall. Jag har eget badrum vilket faktiskt är lite lyx när man letar andrahand och inackordering. Så ikväll ska jag laga mat för första gången i min egna lägenhet. Jag har bott här sedan igår, men alla mina saker kom idag. Gårdagen var ju minst sagt spartansk. Jag hade en resväska med saker jag skulle behöva de första två dygnen. Tog Sara med sig bestick eller tallrik? Nä, gjorde hon icke. Tack och lov för snälla hyresvärdar men ännu bättre, underbaraste klasskompisen Banke bjuder på thaimat! Mmm <3 men nästa gång klarar jag och Lovisa nog lite starkare.. även om vi är übersvenskar båda två.

Idag har vi haft de första danslektionerna. Jazz på morgonen och Internationella Folkdanser på eftermiddagen. Det är så underbart att vara igång igen, men satan så ont jag kommer ha i kroppen imorgon. Helvetet... kände redan efter att ha suttit i bilen i 10 minuter att det var jobbigt att resa sig upp.. förstå då imorgon bitti! Men jag älskar't.

Nu fryser mina fotar(fötter) så jag ska dra på värmen och börja med den jävla maten!

Jag är så jävla bra helt enkelt. Dagen är på absolut topp, lyckoendorfiner spelar pingpong i huvudet och hjärtat på mig. Jag har hittat dansare till revyn. En av de mär streetdansare vilket betyder att det kommer att finnas tre mycket mångsidiga och begåvade dansarflickor i ensemblem i år. Och det bästa av allt är att jag står kvar som koreograf så jag får chansen att skapa. Jag har nog sällan känt sådan skaparlust som nu. Kanske ska satsa på en karriär som koreograf när jag känner att jag fått nog av scenen. Jag tror jag skulle klara av det. För jag är ju helt enkelt så jääävla bra. I alla fall idag. Sen.. kanske kanske jag får chansen att koreografera lite till musikalen på degeer också. Jag ska prata allvar med Pia om det igen. De sätter ju trots allt upp en av mina absoluta favoriter. Den har varit det sen jag såg den i Globen när jag var jätteliten. Jag minns att den var på engelska och att jag inte förstod allt, och att examensnumret var helt otroligt maffigt. Jag älskade Lambchops, det minns jag :)

Vid 20-tiden ikväll hämtar Krille mig och jag ska ut till Valla och träffa den underbara Revyn jag nu bara står vid sidan av, och berätta de härliga nyheterna och dansarna. Tills dess ska jag springa omkring och vara sådär fånigt lycklig. Har även återupptäckt en gammal kärlek som jag ska dansa sönder till i ett par timmar. Åt helvete med feber och sjukdom. Inget stoppar mig nu! 

                                      Foto: Roger Culmsee, kkuriren


  

Fan fan fan!!! Jag är så satans nervös. Usch, känner nästan för att gråta varje gång jag hör kommentaren "Men den här gången ser du väl till att klara det?". Jag vill inget hellre, men vad ska jag göra? Jo.. jag ska kämpa. Så in i helvete ska jag kämpa. Ingenting ska få hindra mig från min dröm den här gången!

Idag var jag på degeer. Var meningen att jag skulle dansa afrikanskt men Paul var sjuk så det blev inget med det. Men det gjorde inte så mycket. Jag fick träffa Pia, Maria och Johan och det var nog vad jag behövde. Mitt i all stress kring flytten och huruvida jag kommer klara det dyker tre människor upp som aldrig har tvivlat på min talang. Kramar, leenden och uppdateringar. Nu när jag tänker på det blir jag varm om hjärtat. Ler trots paniken som växer i bröstet.

Jag har seriösa sov- och matproblem. Har varken sovit eller ätit ordentligt på ett par dagar nu. Vågen tickar neråt och det skrämmer mig faktiskt lite så smått.

Idag jobbade jag sista passet på Amelia, fick en blomma. Tack Lotta! Sen började hetsen efter någon som kunde göra min dag mer händelserik. Gick inte så bra. Så jag gick ner och satte mig på testcykeln i 45 minuter(minst). Med bara en tallrik fil i magen blev det ganska snurrigt när jag klev av. Jisses.. Sen kom Elin hem från skolan! Efter mycket om och men hamnade vi i casa Engström framför senaste Too fast too furious medan hon lockade mitt hår. Fråga mig inte varför.. Efter att bara lockat underhåret utbrister hon "va mycke hår!" och då var det ju en del kvar om man säger så. Vid filmens slut, verkligen rullande eftertexter, var håret färdiglockat. Jättefin blev Sara.

Kvällen avslutades på bästa möjliga sätt.. So you think you can dance, rostade mackor och kaffe :) Ha, lycka! Känns dock ännu värre att jag snart flyttar och den blir slut på alla spontana ryck med Elin. Gonna miss u girl :'( Men imorgon drar vi till deGeer och dansar! Ska bli så kul, men lite skumt. Då kommer jag inse hur gammal jag har blivit.. inte kul. Men det vägs nog upp av den afrikanska dansen. Yey!! Längtar...

Denna koreografi är för övrigt något av det finaste jag sett på länge.. var länge sedan något berörde så mycket..

Jag trodde inte det var möjligt. Hur kan någon vara så jävla korkad!? Jag är en idiot. Mitt hjärta har brustit i en miljon pyttesmå bitar.. igen. Jag kan inte andas, jag kan inte tänka. Vill bara ge upp. Stänga av.. Som ett jävla brus i öronen.. bryt kontakten, bryt smärtan. Men jag vill inte, för som den idiot jag är måste jag stanna. Jag ska vara den bästa vännen någonsin. Jag tänker aldrig vika från din sida någonsin. Av den innerligaste kärlek stannar jag kvar, för alltid. Jag är den som står på stranden. Men jag står där för att jag vill, för att jag älskar.

Satan så det blåser idag! Det är ju nästan löjligt.. Ligger och funderar på om jag kanske borde gå och hämta handdukarna på balkongen innan de orsakar en olycka nånstans. Antennen på denna bostadsrätt svajar även den rätt oroväckande. Jaja, skulle nästan vara lite kul ifall den orsakade en blackout på tv:n i vardagsrummet med tanke på hur förbannad far skulle bli. Eller kanske inte vore så bra i alla fall.. är helt solo med honom ikväll. Suck..

På fredag åker mor och far till skottland och hälsar på underbara Willie och Anne. Är tokigt avundsjuk trots att jag träffade den för bara ett par månader sen. De är så otroligt givmilda. Men jisses så svårt det är att förstå vad de säger första 10 minuterna! Willie är skotte ända in i märgen. Anne försöker i alla fall anstränga sig lite för att vi "utlänningar" ska förstå vad hon säger. Min far träffade Willie och Anne på en Dylankonsert i Bergamo, Italien, för lite mer än ett år sedan. I mars i år kom de hit och såg Dylan i Globen och då bodde de hos oss. Så den gemensamma nämnaren i denna spontana vänskap är folkmusikern Bob Dylan. Därför ska Willie få en present av oss.


Min handled gör vansinnigt ont så jag ska linda om den och tycka lite synd om mig själv framför en film då min hals gör att jag inte får dansa. Helvetet då!

Denna dag. Denna jävla dag.. Har varit duktig, gjort saker som behövs inför flytten. Känns det bättre? Nä, inte ett jävla dugg faktiskt. Av någon outgrundlig anledning mår jag så väldigt dåligt. Stress och press antar jag, men det är inge lolit.

För de som missade det så slog Jamaicas egna clown Bolt världsrekord på 100m igår. 9,58 sekunder.. jävligt fort. Landsmannen Asafa Powell knep bronset. Dubbelt jamaicanskt på prispallen i söndags alltså. Idag(fortfarande måndag i mitt huvud) var det dags för damernas 100m. Av de 8 som tog sig till final var det bara 3 nationaliteter som representerades. Säger väl en hel del.. USA, Bahamas och självklart Jamaica. Favorit här hemma var Fraser och hon levde upp till förväntningarna och tog guldet, men nätt och jämt. Om det inte vore för den otroliga starten(kolla klippet på svt.se.. faan otroligt.. snudd på tjuvstart) så hade nog Stewart tagig guldet. Dubbelt jamaica där med. Guld och silver. Nog med sport nu. Jag bryr mig egentligen bara för att det är VM.. och för att det förenar våran familj.

dagens ord: Coulrophobia - clown fobi

Jag brukar alltid få ångest av tvättstugor. Dels för att jag inser hur fruktansvärt kort jag är när jag måste stå på tå och sträcka på mig allt vad jag kan för att nå upp till tvättlinan och dels för att jag måste hänga tvätten med klädnypor i samma färg. Helst även i samma nyans som plagget jag hänger upp. Det är ett smärre helvete vill jag lova. Sen kommer problemet med mangeln. Jag manglar alltid lakan och sånt, och jag är fullkomligt värdelös på det. Det blir skrynkligt, jag fastnar, det blir snett osv. Usch! Men sist lyckades jag, lycka! Jag är inte en total katastrof.

DagVag på vinön. "Ångest"..typ. Fosiler på scen som tror att de är lika coola som för 20 år sedan. De är kära i eko-effekten på micken. Den är löjligt förekommande. Minst 3 ggr per låt, minst! Gitarristerna var grymt skickliga. Så man sitter och gapar. Trummisen spelade barfotad och sångaren hade en bas utan huvud. Såg tokskumt ut.

Spelningen var som i ett litet öltält/restaurant. Kl. 20.30 hade jag fått visa leg 2 ggr. Första gången när jag beställde ölen, vilket är ganska självklart. Men, sen en timme senare kommer en av servitörerna fram: "Jag hoppas att det inte är du som dricker den där.." Jodå, svarade jag. "Får jag se leg?" som för övrigt inte sades som en fråga utan snarare ett hot. Så jag gav honom mitt leg. "Du är ju äldre än mig!" Tack för den. Först var jag för liten, sen plötsligt blev jag en gammal nucka.

Två äldre kvinnor blev lite överförfriskade och började dansa som galningar framåt natten. Den första var verkligen ett FlowerChild som snurrade runt med tunna rastaflätor kring ansiktet. Den andra var väl mer tant och körde stenhårt ppå dansstilen "gå framåt, backa bakåt, slänga med armarna" och busvissla efter varje låt. När hon senare under kvällen slängde av sig tröjan fick jag hålla i mig för att inte trilla baklänges av chock.

"Du flyttar om två veckor! Det är ingen tid alls!"

Oh fuck.. det stämmer ju. Nu är det tekniskt sett mindre än två veckor om man ska vara petig. Men om två veckor är jag inte kvar i Katrineholm längre. Då flyttar jag härifrån för andra gången i mitt halvt vuxna liv. Men den här gången hoppas jag att det är den sista. Jag vill inte tillbaka hit. I alla fall inte permanent. Jag kommer gärna och hälsar på, det har jag lovat. Finns människor här som inte vill förlora mig. Vilket känns jävligt osannolikt. Jag menar, en stenbock kommer aldrig betyda någonting för en annan människa läste jag i nått fint horoskop för länge sen, det har visat sig vara ganska sant. Jag är en sån som passerar relativt obemärkt genom människors liv.

Idag myste jag med en massa kattungar. Vid gud så söta de var! Ville kattnappa allihopa men då skulle nog min skuggflicka ha blivit lite sur. Det var fantastiskt kul att träffa dem. Vi spelade minigolf (jag förlorade inte!), Alias och kort. Alias är en ordlek för de som inte vet. Du får ett kort med ett ord som du ska förklara för resten av laget som i detta fall bestod av en person, Carro. Vi sopade mattan med våra motspelare!! We go girl :) Men det roligaste var nog alla dumma förslag man kommer med i stridens hetta. "Ett annat ord för Ja.."   "Nej!!"  osv.. Men kul hade vi! Efter hemkomsten till staden igen blev det till att umgås med Elin. För övrigt hon som upplyste mig om min analkande flytt. Men jag lovar att komma tillbaka och säga hej once in a while. Men det är dags att försöka hitta mitt eget liv nu. Även om det känns vansinnigt läskigt.

Back to basics.. Jag ligger på mitt rum, som numera är MITT rum igen. Min inneboende har flyttat bort till Rimbo som ligger i skogarna utanför Stockholm. Lååångt från sthlm upptäckte vi när vi körde flyttlasset. Det känns jävligt surrealistiskt att vara ensam igen. Känns nästan som om jag kommer att äta frukost med honom imorgon med.. men det kommer inte att ske på ett par veckor.. ja.. gud vet när egentligen. När sara har pengar kanske hon känner för att ta: tåget till sthlm, tunnelbanan till danderyd sen bussen(50kr smsbiljett) till rimbo. Det är tur jag gillar dig grabben annars hade jag inte ens tänkt tanken att krångla så mycket för en enskild individ. Men jag hoppas han får det bra. Verkligen, från djupet av mitt hjärta, jag hoppas du finner sinnesro där ute bland träden och hästtransporterna.

Idag vill jag uppmärksamma Bettye Lavette. Hörde ett radioreportage om henne på vägen hem från rimbo. Radioprataren fick jag dock inte kläm på.. han lät som en överkåt halläning med sin äckligt sensuella stämma. Skrattretande. Dock har Bettye en UNDERBAR röst. Lyssna på "Let me down easy".. hjärtat vill brista i en miljon bitar av den texten.. Vackert!

Japp. No one cares. Sånt är livet. Var och en får ta hand om sig själv. Vill du ha något gjort så får du göra det själv. Jag är trött på att vara snäll. Jag är trött på att alltid säga, "Jo, men jag fixar det". När var senast någon gjorde något spontant för min skull? Jag vet att jag låter som en bitterfitta, men va faan? Jag måste också få känna att jag betyder nått nån jävla gång. Inte bara för att jag fixar utan för att någon vill göra något för min skull. Är det så mycket begärt? Jag har alltid varit någon som de flesta kan lita på. Men om jag hamnar i trubbel så är det av någon outgrundlig anledning inte lika viktigt. Förklara det för mig snälla. För jag är trött på att behöva nicka och le som nån jävla liten puppet.. jag vill bara att någon ska.. jag vet inte.. Bry sig?

Men men, c'est la vie antar jag. Life's a bitch and then you die.. and all that crap. En dag är allt över och vem fan bryr sig då?

Choklad är min stora passion.. näst efter sex. Åre chokladfabrik gör kanske världens godaste choklad. I förrgår köpte vi Tequila Lime och igår Passiontryffel. Båda är definitivt värda ett smakprov. Kostar skjortan för fattig student (50:- för en strut på 100 g tror jag) men såå värt det när man väl hittar sin favorit. Om ni provar Tequila Lime, testa att ha lite flingsalt på. Mucho Bien om ni frågar mig!

Idag fick Sara inte vad hon ville. Jag hade planerat för lugn hemmakväll, med grillat och film. Men nää.. det blev hem till Joanna och sen till krogen. Så nu är det en aning tipsy.. men inte så pass illa att jag inte kan skriva ett vettigt inlägg. Dock känner jag hur fingrarna kanske slinter mer än vad de brukar, men va fan! Så imorgon blir det till att sova ut, sen dansa, sen eventuellt hem till Joanna.. vi får se.

Tequila Lime.. it's to DIE for <3