tiptoeintotwilight

Arto Paasilinna är nog besatt av döden.. Med titlar som "Hoppsan, jag är död", "Uppdrag:Skyddsängel" och  "Kollektivt självmord" (bara för att nämna några) kan Paasilinna kanske verka som en mörk och dyster prick. Men denna finska författare är en utav få som kan få mig att skratta högt genom att läsa en bok. De är UNDERBARA!! Läs dom!

Mina två älskade vänner från stora staden var här imorse i 40 min innan de for vidare mot oslo och nya äventyr. Jag hade verkligen saknat de där två galningarna. Jag känner mig alltid glad i deras sällskap, trygg. De känner mig innifrån och ut, vet allt, precis allt. Även all skit som jag gjort, men det gör mig inget. För i deras ögon är jag fortfarande Sara Cecilia.. men eller utan brister. Jag älskar.

När vi är inne på ämnet kärlek.. jag är så fruktansvärt rädd. Vårat lilla farewell närmar sig med stormsteg. Jag VET att det blir bättre när vi är i två olika städer i olika delar av landet. Men ibland smyger de där tankarna fram.. jag önskar att det kunde vara som förut, så som det aldrig blir igen. Men då skakar jag lite på huvudet, tar tag i förnuftet igen och är tacksam över det lilla jag har. Att vi är vänner, vi kan prata utan att skrika.. vi kan leva i symbios.. i alla fall som vänner.

*knackar fyra gånger i bordet för dig