tiptoeintotwilight

Alla har vi haft våra små perioder i livet. När jag tänker tillbaka har jag nog inte gått igenom sådär jättemånga. Men en del är det.

SaraGeorgeSorkis Jag har varit en blonderad fjortis med kläder enbart från JC (som jag för övrigt hatade när jag var liten). Den fasen är den jag skäms mest över. När jag pratade lite för högt, gestikulerade lite för mycket osv. Men jag var aldrig den fjortisen som söp eller tjuvrökte. Det gjorde jag långt senare. Tjuvröka vid 19 års ålder.. jag är ju för patetisk ibland. I alla fall.

SaraBrunoTingelingFolketSötis När jag gick i 8an färgade jag håret och gick från blond fjolla till mörk poet. Där stannade jag under högstadietiden. Väldigt bekväm med smeknamnet Bruno och vännerna omkring mig. De är de vännerna jag fortfarande håller bäst kontakt med. Mina älskade musikare.

SaraTrollisÄngelnÄlsklingHjärtat På gymnasiet gick den mörka poeten och blev svart och svår a la emo, dock långt innan emo vågen. Vilket ledde till att jag aldrig såg mig som emo, bara speciell och oförstådd.. haha! I andras ögon var jag mest bara skum. Onda blickar och "Hatade allt och alla" tydligen.. Vilket jag verkligen inte gjorde, de bara förstod mig inte. Det var under den här perioden som jag mådde sämst. Men jag insåg att mitt "inre mörker" födde en kreativitet av sällan skådat slag. Det finns så vansinnigt mycket texter från den tiden. Mycket är självklart bara skit, men vissa saker är vackra och fyllda av insikt.

SaraTrollisTingelingAllmoderSara-Cecilia Efter ett år på gymnasiet gav jag upp mina svarta små kläder och började bli en dansare. Jag gick runt i danskläder jämt.. Någonstans där hittade jag mig själv på riktigt. Den personen jag har växt till att bli är en Sara i mörkt hår men med ett ljust och hoppfyllt inre. Självklart är jag en mästare i att vara en bitterfitta ibland, men i grund och botten är jag en ljus själ till naturen. Härdad av det svarta men mjuk och omtänksam om ni får komma in.