tiptoeintotwilight

Hemma i katrineholm igen. Staden har inte förändrats ett dugg. Jag känner fortfarande ingen lättnad över att komma hem. Med andra ord har jag inte varit härifrån länge nog.. Det är inte för att jag ogillar människorna här, tvärtom. Många av mina tryggaste, fastaste punkter finns här. Men jag känner att jag glider från Katrineholm.. ungefär som ett hat/kärlek, på/av förhållande som håller på att ta slut för sista gången. Fast det innebär att jag blir hemlös.. eller stadslös kanske, om det nu finns något som kallas så. Frilansande..? Kanske är lika bra, vad vet jag.

Idag har jag lekt omkring med iTunes och lagt över en massa album till min iPod.. som för övrigt är bland det sötaste jag sett. Jag har velat ha just den här sen dom lanserades.. det är en Nano som heter (produkt)red och är apples bidrag till (RED) en organisation som arbetar för att stoppa spridningen av AIDS i Afrika. På deras hemsida joinred.com finns fler märken representerade samt en massa fakta om hur organisationen fungerar. Kort och gott, om du köper en (produkt)red så går hälften av intäkterna direkt in i organisationen, utan att vi som konsumenter betalar något mer för produkten. Min Nano har precis samma pris som vilken Nano som helst, men mitt samvete mår lite bättre.

Att sitta och gå igenom massa musik så som jag gjort idag har gjort att jag återupptäckt en massa gamla kärlekar. Så jag nostalgitrippar lite just nu. Vysotskij, Robert Broberg, Creed, Green Day, Linkin Park... Boomfunk MC's för faan! Jag har skrattat tills jag gråtit idag över minnen till gammal musik.. Men just det faktum att jag kan en massa av Robert Brobergs texter är ganska skrämmande. Dom sjöng jag när jag var riktigt liten.. men det är först nu jag fattar vad texterna handlar om. Oh my fucking god! Om du vara ensam ska du bara svara "ja". Till underbara uppblåsbara..Barbara. Jag vet inte hur det är med dagens 7-åringar, men jag visste då faan inte vad en uppblåsbar Barbara var.. men jag tror jag frågade mamma nån gång, stackars mammi..