tiptoeintotwilight

Tår.. Alltså tår som i tå som i fot. Tår för mig har flera betydelser, när jag är med Linda och Asta så har det en ganska konstig betydelse. Därför flippade jag ut idag när Elli ska ta på sig sina footundeez "För många tår och för lite hål!"

Veckan på Christina har börjat, jag trodde det var tisdag idag i all förvirring.. Det har gått upp och ner. Jag har velat döda ett antal personer men det har löst sig i de flesta fall. Igår var en skitdag när metro stod på scen. Alla andra flydde fältet, du kunde känna ilskan så fort du klev in i rummet. Idag var en mycket bra dag istället. Den började skit med en rygg som kollapsar under min egen stress och självkritik, men när det återigen var dags för metro att äntra peppade vi som faen och tjena så bra det gick. Nu är vi på gång! Ska bara överleva några...dagar...till... Men på fredag kväll ska jag lägga pussel, möblera om och simma. Kärt barn har många namn!

Turnén är avklarad med toppen och botten resultat. Huvudsaken är väl att vi överlevde bilresan fram och tillbaka till växjö via katrineholm utan att slå ihjäl varandra. Fast Erik var nog farligt nära vid ett antal tillfällen. Under schlagerdunket vid 22 tiden på kvällen hördes ett mummel från baksätet att det måste finnas fler än nio cirklar.. av vad? undrade flickorna i framsätet..Helvetet.. Ok! Lite senare drar Frida igång Drömhus, fran baksätet: Hav förbarmande!

Onsdag
I Katrineholm fick mina dansare panik  över bristen på yta vilket senare skulle visa sig vara en utav de bättre lokalerna under turnén. Vi fick massa positiv kritik av såväl dansare, teaterfolk och vanliga dödliga. Syster kläckte ur sig att det blir mer modernt och mer oförståeligt för varje gång hon ser mig dansa.

Vi åkte vidare från katrineholm direkt efter föreställningen. Dock blev vi ca halvtimmen försenade vilket ledde till att vi redan när vi satte oss i bilen visste vi att extremt lite sömn stod på schemat.. Även på denna sträcka visade F vilken liten djävul hon kan vara när hon smyger igång Dare (slutnumret till projektet) varpå Banke som legat och sovit vaknar och skriker "NEJ!" och resten av oss i panik försöker på tag på ipoden och fm-sändaren... Efter ett par timmar i bil med övertrötta flickor var vi framme i växjö där vi fick té och mackor halv ett på natten. F tappade en bit paprika från sin macka och karin börjar asgarva samtidigt som hon gråter och säger "det där är inte kul!"

Torsdag
Kl.05.15 följande morgon ringer alarmen för grupp Metro, vi stiger upp och möts av en hotellfrukost. Mums, tack till ellis mamma<3 Extremt trötta men vid gott mod åker vi in till växjö för att ha föreställning. Vi visste att vi skulle vara på en scen med fast rekvisita, dock hade vi inte räknat med att den skulle ta upp två tredjedelar av scenen.. Under denna hemska föreställning gick nog det mesta åt skogen. F var så trött att hon inte kom hela vägen över i kullerbyttan utan hamnade på sidan på något jävla vänster. När vi två i slutnumret sen sitter rygg mot rygg och ska trycka oss upp så går det inte. Hon har i efterhand berättat att hon tänkte "det här kommer inte att gå, jag reser mig själv istället". Så när jag försöker trycka emot har jag först inget motstånd, sen är hon halvvägs uppe. I samma nummer tappade vi bort två 8or.. de gick upp i rök. Först tänkte vi att vi nog var lite tidiga.. nej, vi var jättesena. Jag blev uppriktigt sagt förvånad när sticket började.. Efter den föreställningen tog vi ett kollektivt beslut att den föreställningen hade aldrig inträffat..

Vi var hemma i Kristinehamn vid 17 tiden på torsdag eftrmiddag. Jag och Kay var tvugna att åka och handla..dum idé. Vi stod inne på coop som två yra höns och kunde inte sluta skratta. När jag äntligen var hemma hos mig igen somnade jag inom två timmar och sov ända tills...

Fredag
..alarmet ringde 05.00 dagen därpå. Då var det dags att åka till FUGIK i Karlstad för det sista stoppet på turnén. Den absolut bästa föreställningen blev där. I alla fall för mig. Efteråt provade jag och erik om vi kunde höja dödslyftet vilket gick strålande. Christina kommer bli en helt annan föreställning än det våran klass fick se för en vecka sen. Vi har höjt nivån kopiöst mycket på bara en vecka.

På kvällen var det dags för återförening/turnéfest med buffé, kramar och sjukt mycket skratt. Alla hade fått i uppgift att tänka ut lite underhållning. Det blev dikter, filmvisning och frågetävlingar. Det sistnämnda gick ut på att alla vi elever fick skriva två frågor/påståenden om någon/något som hänt under året. Vissa frågar satte lärarna huvudet på spiken, andra gånger var de pinsamt far off. Bells blev 2 år yngre, jag blev singel och vi alla skrattade så vi grät. Filmvisningen var Lovisas påhitt och var dels ihopklipp från första månaden i skolan men det roligaste var att vi äntligen fick se våra lärare under deras "glansdagar"... "Vad är dans?" Anna och Jennys framträdanden var ändå ganska lindriga(jennys tupp kanske var lite mycket) men det absolut roligaste var Carina. Hon som gått Laban, hon som tänker och ifrågasätter ALLT vi gjort under projektet, "varför lådan?" kommer i sitt projektarbete ut i en blå pyjamas och mimar till smurfarna. För att inte tala om kanindansen.. body, öron och en svans som guppade lite fint. Herremingud så vi skrattade! Underbar kväll fick avsluta en riktigt krävande vecka och imorgon drar det igång igen. Min nästa lediga dag blir söndag om en vecka. Wish me luck!

Så var det slut på allt hemlighetsmakeri! Nu har vi sett de andra projektgrupperna och vi kan lägga ner allt hysch hysch och faktiskt prata som riktiga människor för första gången på nästan tio veckor. Känns jävligt skönt vill jag lova. Jag älskade de andra projekten. Båda hade brillianta element som man bara måste älska. Kokain skosnöret i Isprinsessans hår till exempel.. smart som bara den! Pieces of är en gråtföreställning om man är på det humöret. Vackert vackert, är mycket stolt över min fina klass. Dock gick den inte alltför bra för oss.. jag och erik klarade dirty dancing lyftet utan problem men bara därför gick hela resterande duetten käpprätt åt helvete. Men det är inte mycket att göra åt nu. Vi får ett par chanser till.

I övriga nyheter har jag återupptäckt en gammal favorit vilket faktiskt ledde till att fröken plockade upp guran och lirade lite granna. Kors i taket säger jag bara! Kasey Chambers...mmm mumma<3

Efter panikångest över trasig rygg och det jävla photoshop är nu programbladet nästan klart. Om de inte är nöjda imorgon får de fan göra det själva. Jag är ofantligt trött men lika ofantligt stolt över mig själv att jag inte gav upp. Det är långt ifrån det bästa jag har gjort men då jag ska infinna mig på skolan kl.07 imorgon för stenhårt rep måste jag börja tänka på mig själv och lägga mig i sängen med vetekudde och blunda ett par timmar. Imorgon visar vi upp vårat arbete för varandra och jag är nervös och förväntansfull, vi får ju se de andra grupperna också. Sen bär det iväg på turné.

Måste kommentera melodifestivalen också. Jag har sällan varit så dåligt insatt, kan varit för att jag anser att det blir sämre och sämre. Så i år såg jag bara finalen. Anna är söt, hon förtjänade att vinna. Feelgood låtar tenderar det ju gå hyffsat för i Europa. När jag kom till skolan idag fick jag höra av min danslärare "Du vann igår Sara". Eh, vad? Tydligen är jag jättelik Anna..jaha ja..? Tack och lov att det felstavade gräset inte vann(Timoteij)! Jess ville inte att Erik Saade skulle vinna. Inte för att låten var dålig, utan för att hon tycker att han är sååå snygg och vill "ha honom för mig själv". Dock tyckte jag mer om Salem men men. SaraVictoria tyckte hon var lite fyndig, hon tyckte inte om Salem och ville döpa om låten till Keep on walking..of the stage. Men jag tyckte den var underbar, den lutar åt att bli min pepplåt i vår.

Projektet är i full gång, om mindre än en vecka är det premiär i för turnén med start i Katrineholm. Är jag någe nervös? Oja, om jag är. Men framför allt är jag trött, fasansfullt trött..och blåslagen. Ju tröttare jag blir dessto mer oförsiktigt när jag kastar mig på, över och mot våra boxar. De är icke vadderade och gör jävligt ont, men det är smällar man får ta antar jag. Idag har vi lekt dirty dancing, på flera plan. Ett gäng övertrötta ungdomar instängda i ett rum med en lika trött handledare gick precis lika bra som sist. Med en manlig partner som tar alla på orden blev det lite roliga missförstånd idag. Speciellt när jag koreograferas att ligga under min partner vilket urartade i något som såg ut som mycket avancerat sex.. tjoho! Har även insett varför Johnny och Baby övade lyft i vatten.

Sitter hemma hos världens bästa Asta på fest. Har ikväll fått höra om knivmord, tanzania och att jag är könlös..? Livet leker, jag är lycklig och har världens underbaraste vänner. Is this love? Oh yes it is <3

Alice in Wonderland bevittnades igår i sällskap av min lillasyster. Absolut sevärd och en sån film jag kommer att ha i biblioteket snarast då det är en perfekt "fly-från-verkligheten" film. Allting är så bisarrt och så satans underbart. Alla underbara karaktärer i denna saga. Bland de första finns tvillingarna Tweedledee och Tweedledum, när jag och sis ser vem det är som har lånat ut sitt ansikte och röst till dessa karaktärer brister det för oss. Matt Lucas från Little Brittain är som gjord för detta. Jajävlar vad vi skrattade. Självklart är Johnny Depp underbar som the mad hatter, med dialektbyten var och varannan minut. Även Anne Hathaway i rollen som The white queen är minnesvärd. Hon är överdramatiskt mycket skir och vänlig disneyprinsessa. Dock förstår jag inte riktigt varför den gjordes i 3D.. kunde lika gärna visats som vanlig spelfilm. Men på det stora hela är Alice in Wonderland en helt enkelt magisk film.

Nu är mitt sportlov snart slut, det övergår i en helg som slutar med en söndag. Det positiva med denna söndag är att jag nästan känner att jag längtar tillbaka. Jag har aldrig haft ångest över att återvända till Kristinehamn och det känns bra. Ytterligare ett "hem" på vägen. Undrar hur många hem jag kommer ha innan jag slutar leta.. Med vem jag slutar leta. Oftast känns det som om jag redan har slutat leta efter den där att dela resan med. Den personen letade rätt på mig kan man kanske säga. Jag är glad att han gjorde det. Har aldrig funnits någon som behandlar mig så som personen gör. Både positivt och negativt och då är det negativa egentligen något positivt. Bara att jag inte ser det just då, är oftast för irriterad för de självklara sanningarna. Jag är tacksam helt enkelt.

Enough jibberish. Nu blir det lunch med mami♥