tiptoeintotwilight

Stockholm för hela slanten förra helgen. Utgång i gamla stan på fredagen. Jejja blev riktigt förfriskad, utan att jag direkt märkte det. Han lyckades iaf glömma bort att vi började bråka sekunden innan vi somnade. Kan nog i efterhand varit så att han redan sov, därav hans konstiga kommentarer. Har i vilket fall en ny favoritbar i sthlm, The Liffey. Irländsk pub med underbar personal, underbar trubadur och det bästa är att nästan all kommunikation sker på engelska. Lovely!

Dagen efter var det dags för The Last Bounce på globen. Jag hade aldrig sett Bounce innan och kan väl inte direkt säga att jag varit intresserad innan heller. Men detta skulle ju vara deras sista föreställning och nån gång m¨ste jag ju se dem. Oh jävlar så bra det var! Två timmar konstant leende och extas.. Väggen, sängarna från gökboet, golvkoreografin.. Lindyhop dansarna. Tjoho vilken energi! Och när en hel jävla läktare ställer sig upp och dansar, tokigt synkade och i vågmönster..ojojoj! Sen får vi inte glömma Cullbergbaletten som lyckas vara synkade utan takt i musiken. Riktigt fruktansvärt bra var det.

Vad är bekräftelsebehov? Att göra saker man själv kanske inte vill i ett försök att bli accepterad, sedd, bekräftad. Bloggar.. facebook.. Att publicera sin bloggadress på facebook kanske? Alla dessa statusuppdateringar som alla kommenterar, gillar. Fjortonåriga flickor som hänger utanför hamburgarhak mitt i natten en fredag,lördag kväll för att de inte kan värma sig någon annanstans. Flickor som blir ovanligt högljudda så fort ett gäng grabbar passerar. Jag dömmer ingen, detta är inget hatinlägg som för nån dag sedan. Bara att en klasskompis frågade vad jag tänkte när jag hör bekräftelsebehov. Reflekterat lite bara. Kan ju för att mildra alla jag kan ha sårat med detta säga att textbook example av bekräftelsebehov: Yours truly för en sisådär 2-3 år sedan.

Danshögskolan var hos oss idag med en föreställning och workshops. De var som förväntat asgrymma och som förväntat är självförtroendet i botten men ambitionerna på topp! Hade dock glömt hur mycket flamenco bränner i armarna. Speciellt med träningsvärk!

Idag såg jag ännu en gång Dagbok från en motorcykel och kan ju återigen konstatera vilket mästerverk det är. En sådan sjukt bra film. Sen är ju inte huvudrollsinnehavaren alltför obehaglig att se på heller. När han viskar på spanska vill jag bara kasta mig in i tv:n och våldta honom. Mmm.. och om 20 minuter blir det true blood, bra onsdag det här!

Jag borde verkligen gräva ner mig i ett mörkt hål idag. Alternativt låsa in mig i min egen garderob. Definitivt inte prata med någon eller ta intryck av något. Denna dag har jag stört mig på nästan allt, det har gått så långt att det blivit pinsamt då jag vid det här laget vet att det är mig det är fel på. Men det här är min blogg (mitt liv, min kropp) så jag får göra vad faan jag vill. Därför tänker jag ägna de närmaste raderna åt att spy galla på världen. Du kan sluta läsa nu..







Jag hatar att vi har en lärare som envisas med att göra allt i 12 och 9 takter som hon inte kan räkna till för att sedan klaga på oss för att vi hamnar ur takt när det enda vi gör är att lyssna till hennes otaktiska stämma. Jag hatar att hon inte kan erkänna att hon gjort fel när hon kläcker ur sig att vi är för långsamma när hon missat två tre takter på vägen.

Jag hatar bloggare som hävdar att de är kaffedrickare när de sitter där och smuttar på sin jävla vaniljlatte med 10 sockerbitar i. Jag hatar att det har blivit en trend att springa runt med en kaffekopp i handen när det knappt finns en jävel i detta avlånga land som dricker kaffe längre. Kaffe utan nått jävla skit i, kaffe på riktigt!

Jag hatar syftningsfel och stavfel! Om man är en bloggare med minst ett par 100 läsare om dagen borde man väl bry sig om språket mer? Seriöst! Jag blir knäpp på det. De är ju trots allt förebilder för små tonårsflickor runt om i sverige, bara det är skrämmande i sig. Skaffa ett godkänt i SvA istället för nya bröst är ju en idé.. fast, då blir man ju inte sveriges största bloggare.

Jag hatar ;PpPpPp som varenda facebook updatering verkar handla om. Det är inte roligt. Om ni inte tycker att det är fruktansvärt kul att idiotförklara sig själv på en offentlig nätsida. Det enda 6st p står för i min ordlista är Proper Planning Prevents Piss Poor Performance och jag tvekar starkt på att detta har något alls att göra med uppdateringarna. Skärpning!

Jag hatar att sj inte skickar iväg nån mobilbiljett till mig så att jag vid fyra tillfällen de närmaste två veckorna kommer behöva förklara för en konduktör att jag visst har köpt en biljett, det är bara att detta skämt till företag du jobbar för inte kan hålla vad de lovar.

Jag hatar att jag tar åt mig, jag hatar att jag inte orkar lägga min energi på något viktigt men mest av allt hatar jag att irritera mig på småsaker som inte har någon som helst betydelse för mitt välmående.

Jag tycker inte om söndagar. Likgiltigheten och latheten som svävar över söndagar gör mig så fasansfullt irriterad, för det är ju inte som om jag direkt gör något för att förändra detta tillstånd. Nej, jag glider med och för varje timme som går blir jag argare och argare för att ännu en söndag har smygit förbi. För en liten stund sedan slängde jag ett öga mot klockan..18.27.. Hur fan blev klockan halv sju?!

Jag bävar alltid för söndag kväll de veckor jag inte åker hem till mor och far. Jag älskar våra söndagar i k-holmen. Med dart, fika och film. Här i kristinehamn har jag ingen darttavla, jag har för länge sedan slutat köpa kaffebröd och att se på film ensam på söndag kväll känns bara..fel.

För ett och ett halvt år sedan hade jag alltid ångest på söndagar då jag avskydde att behöva gå till skolan på måndagen. Nu känner jag nästan att det skulle vara skönt med söndagsskola. Fast, bara om jag får sovmorgon.

Till alla dansare. Som alltid när vi ses somnar jag med ett lyckorus i kroppen och sockervaddsmoln i huvudet. Jag vet att älska är ett stort ord, men som ni får mig att känna så måste jag nog erkänna att jag på riktigt älskar er alla djupt och intensivt.

Våren har anlänt till Kristinehamn och det med besked. Tyvärr leder det till att alla dansare på KPS blir fullkomligt dumma i huvudet och sitter ute på lunchen i bikini och hotpants, allt för att få lite extra färg. Det ska även tilläggas att bara för att solen är framme ett par timmar mer varje dag gör ju inte det att det är sommar och fritt fram att klä av sig. Nej, istället blir vi lite småsnuviga, röda och fräkniga. Charmigt va?

Nu när det är sommar måste man ju ha grillkvällar, eller hur? Så det hade vi igår. Det var jättemysigt, vi grillade, skrattade och frös. Tills Jay för nog och säger "Nu går jag in!" i ett hopp att få med sig alla andra. Som tur var fick hon med sig alla dansare in igen. Tur, eftersom hon inte har någon nyckel till elevhemmet. Väl inne kryper vi ihop i sofforna och inom en timme har Jay somnat mot ett armstöd.

Ikväll blir det utgång på Mastis med klassen. Först ska vi hem till Bells och förfesta lite och jag vill gärna vara där lite tidigare och ta ett par glas vin med bara Bells. Då vi har några flickor i våran klass som inte dricker(inget ont mot de underbara flickorna) men jag känner mig som en sämre människa när jag dricker i deras närvaro. Man ser nästan Gud i deras ögon som en sträng förälder och vill genast ställa ner vinglaset och springa och bikta sig. Men jag älskar dem lika mycket som alla andra mina dansflickor, tro inget annat.

För övrigt fick jag idag ett mail på en hemsida jag knappt använder längre.

I looked at your pic and then took a long time to see if I could get any words to tell how beautiful you are but couldn’t ,there are no good words that describes how charming you are.
I wish you all the best
Take care

Jag blev ju minst sagt konfunderad. Speciellt eftersom denna människa verkar lite småskum. Ingen information på hemsidan mer än namn, ålder och hemort. Sen två bilder som verkade lite för bra för att vara sant. Skumt var det. Men jag tänker inte låta bli att bli smickrad för det!

Idag är det dessutom Touch a penis Day.. så jag kanske borde göra min plikt och våldta nån stackare på mastis? Nej, men usch så jag säger! Nu måste jag verkligen ta tag i dicken disken!!! och göra mig iordning, försöka bli anständig.

Den 1a april 2010 for fem prinsessor iväg på ett äventyr. Vi hade siktet inställt på en by långt uppe i kyliga norr, en by vid namn Kall. Efter en lång och mödosam resa anlände vi till målet. Vi möttes av dimma som dolde de majestätiska bergen, men våran inhemska guide och vän föräkrade oss att de fanns där. Tidigare under resan hade vår lilla skånska sessa med fasa upptäckt vad ett berg var.. här pratar vi inga pulkabackar, detta är jämtland, vi snackar berg. Gamla jättar vars näsor och dylikt sticker upp ur marken.

Morgonen efter var dimman som bortblåst, jag tror bestämt att det var precis vad den var..bortblåst. Utanför fönstret har vi den mest fotograferade vyn i jämtland, Åreskutan. Vi stod lamslagna inför dess skönhet tills någon viskade "skidor" och snart var vi på väg mot halva gruppens dröm och restens mardröm. Ni förstår, alla sessorna hade inte stått på skidor förut.. Men det var bara ett mindre hinder på lyckans väg. Efter diverse liftkaos, störtlopp och vurpor var även dessa två redo att åka högre upp i backarna. När klockan närmade sig 18 var det dags för vår yngsta att återlämna skidorna innan de förvandlades till en pumpa eller liknande. Kvällen spenderades på ungdomsgården med studsmatta, grumligt kaffe, pingis och åldersanalys på alla söta prinsar som åkte bräda eller var allmänt atletiska på studsmattan. Åh du min prins med surflockarna..vill du inte ha en äldre kvinna som kan lära dig om livet?

Även lördagen spenderades på skidor men med träningsvärk från dagen innan och med för stora glasskor orkade inte denna sessa med speciellt många åk. Istället fick solen värma och färga mina bleka kinder medans de andra roade sig. På kvällen blev det festmåltid med de fem prinsessorna och två kavaljerer. Detta kan tyckas vara orättvisst men senare på kvällen trillade det in säkert 10 kavaljerer till så alla fick sin beskärda del ögonkast och valser. Prinsarna var riktiga norrläningar som verkade tro att en spritflaskas bäst före datum är en timme efter öppnandet, men de var inte sena med att försöka bjuda oss.. Vill du ha en 10 eller en 12a?

Riktiga sessor behöver tömma plånboken ibland. Shopping i Åre är till för plastprinsessor med pappas plånbok men om man tittar extra noga så finns det saker en vanlig sessa kan unna sig också. Med den stora balen på slottet Dippan på schemat för kvällen var en fin klänning ett måste. Det var lite sent att försöka leta upp en god fé vid det här laget. Resan in till åre på kvällen blev lite guppig då vagnen blev överfull och jag erbjöd mig att åka baklucka. Vägarna mellan Kall och Åre är en smula förädiska. Men inget ont som inte för något gott med sig, vi kom ju in till Åre allihopa. Prinsessorna begav sig till anhalt nr.1 där en prins skulle möta upp med oss. Inne på Broken som värdshuset hette stod det fullt av plastprinsessor på borden och spillde champagne de köpt för pappas pengar. De verkade tro att ju högre de klappade i otakt ju snabbare skulle deras favoritmusik komma igång. Behöver jag säga att vi flydde fältet så fort vår prins dök upp? Inne på slottet dansade fyra av fem sessor till allt från hip-hop till schlager, men klockan slog midnatt alltför fort och vi lämnade slottet Dippan utan drömprinsen. Alla utom vår norrländska skönhet dvs.

På måndagen fann denna prinsessa sitt livs glädje. Vi åkte skoter.. I samma ögonblick som vi närmade oss 100km/h på isen bestämde sig denna sessa för att hon skulle gifta sig med en norrlänning med en riktigt snabb skoter. Eventuellt få jejja att studera dialekten och flytta upp till norr med mig. Det blev pimpelfiske, snösoffor och sightseeing på skooter upp på fjället. Det var en underbar dag för alla sessorna i den jämtska naturen. Även denna dag fick vi se atletiska norrlänningar, fast denna gång hoppades det mest ner i snö. Den som landar djupast vinner prinsessans gunst. När vi tvingades av skotrarna satt vi en stund i solen och lutade oss mot dem. Allt för att slippa skiljas från vår nyvunna kärlek. Men vi kunde inte stanna för evigt. Red Alert festival väntade inne i åre och med tunga hjärtan lämnade vi skotrarna för reggie på både jämtska och skånska. Partytricken haglade över festivaldeltagarna och i slutet av natten gick ett par av dem upp på scen för att medverka i en eldshow utan dess like.

Morgonen efter lämnade den här prinsessan Åre med gråten i halsen och halva hjärtat kvar bland fjällen. Med det är sagan slut för den här gången.

Bajjan på fröken som inte bloggat på jättelänge.

Projektet är över!! Jag har nog sällan varit så lättat, trött, ledsen och asförbannad i mitt liv. Fredagens föreställningar gick bra båda två, as the matter of fact hade hela veckan gått så bra att vi råkade glömma bort det största orosmolnet. Men jag kommer till det..

På fredagen när jag kom hem från teatern tokdäckade jag i ett par timmar för att sedan gå upp kl.20 för att duscha, laga mat och duka fint. Klockan sent kom jejja från sthlm och vi åt middag med rött vin och tända ljus. Mys och kärlek!

Lördagen bestod först av öppet hus för våra nära och kära. De stackarna fick inte sitta still de inte. Först fick de ställa sig vid stängerna och göra petit battements (jejja var jätteduktig) sen fick de agera lyftkranar när vi skulle öva hopp. Öppet hus kan nog ha varit det bästa som hänt mig, jag pressade mig för att vi hade publik och upptäckte att jag har typ 30% mer att ge än jag tror. Behöver jag säga att jag är död såhär efter första skoldagen med den vetskapen?

När öppet hus är över har alla i grupp Metro fått antingen samtal eller sms från vår sjätte medlem som då befinner sig på audition i sthlm. Vi försöker ringa upp varpå hans telefon är avstängd. Jag är lite stressad vid tillfället och beslutar mig för att lägga det problemet åt sidan ett dag och gå på resturang med mor, mormor och jejja. När jag sitter där i godan ro ringer nr.6. Han kommer inte hinna tillbaka till föreställningen. Sara iklär sig rollen proffesionell dansare, meddelar de närmast inblandade och beger mig tillsammans med grupp Metro till teatern två timmar innan föreställning för att försöka rädda situationen. Vi hittar lösningar och hoppas på det bästa när resten av grupperna anländer. De får veta och hatet och medkänslan sprider sig som en löpeld genom de 16 dansarna på plats. Men.. together we stand divided we fall. Jag vill bara sparka dig någonstans där det gör riktigt jävla ont men jag borde nog egentligen tacka dig. Grupp Metro gjorde sitt livs föreställning tack vare en "dansares" egoistiska handling. Vi tog smällen, gjorde något åt det och gick segrande ur striden.

Tår.. Alltså tår som i tå som i fot. Tår för mig har flera betydelser, när jag är med Linda och Asta så har det en ganska konstig betydelse. Därför flippade jag ut idag när Elli ska ta på sig sina footundeez "För många tår och för lite hål!"

Veckan på Christina har börjat, jag trodde det var tisdag idag i all förvirring.. Det har gått upp och ner. Jag har velat döda ett antal personer men det har löst sig i de flesta fall. Igår var en skitdag när metro stod på scen. Alla andra flydde fältet, du kunde känna ilskan så fort du klev in i rummet. Idag var en mycket bra dag istället. Den började skit med en rygg som kollapsar under min egen stress och självkritik, men när det återigen var dags för metro att äntra peppade vi som faen och tjena så bra det gick. Nu är vi på gång! Ska bara överleva några...dagar...till... Men på fredag kväll ska jag lägga pussel, möblera om och simma. Kärt barn har många namn!

Turnén är avklarad med toppen och botten resultat. Huvudsaken är väl att vi överlevde bilresan fram och tillbaka till växjö via katrineholm utan att slå ihjäl varandra. Fast Erik var nog farligt nära vid ett antal tillfällen. Under schlagerdunket vid 22 tiden på kvällen hördes ett mummel från baksätet att det måste finnas fler än nio cirklar.. av vad? undrade flickorna i framsätet..Helvetet.. Ok! Lite senare drar Frida igång Drömhus, fran baksätet: Hav förbarmande!

Onsdag
I Katrineholm fick mina dansare panik  över bristen på yta vilket senare skulle visa sig vara en utav de bättre lokalerna under turnén. Vi fick massa positiv kritik av såväl dansare, teaterfolk och vanliga dödliga. Syster kläckte ur sig att det blir mer modernt och mer oförståeligt för varje gång hon ser mig dansa.

Vi åkte vidare från katrineholm direkt efter föreställningen. Dock blev vi ca halvtimmen försenade vilket ledde till att vi redan när vi satte oss i bilen visste vi att extremt lite sömn stod på schemat.. Även på denna sträcka visade F vilken liten djävul hon kan vara när hon smyger igång Dare (slutnumret till projektet) varpå Banke som legat och sovit vaknar och skriker "NEJ!" och resten av oss i panik försöker på tag på ipoden och fm-sändaren... Efter ett par timmar i bil med övertrötta flickor var vi framme i växjö där vi fick té och mackor halv ett på natten. F tappade en bit paprika från sin macka och karin börjar asgarva samtidigt som hon gråter och säger "det där är inte kul!"

Torsdag
Kl.05.15 följande morgon ringer alarmen för grupp Metro, vi stiger upp och möts av en hotellfrukost. Mums, tack till ellis mamma<3 Extremt trötta men vid gott mod åker vi in till växjö för att ha föreställning. Vi visste att vi skulle vara på en scen med fast rekvisita, dock hade vi inte räknat med att den skulle ta upp två tredjedelar av scenen.. Under denna hemska föreställning gick nog det mesta åt skogen. F var så trött att hon inte kom hela vägen över i kullerbyttan utan hamnade på sidan på något jävla vänster. När vi två i slutnumret sen sitter rygg mot rygg och ska trycka oss upp så går det inte. Hon har i efterhand berättat att hon tänkte "det här kommer inte att gå, jag reser mig själv istället". Så när jag försöker trycka emot har jag först inget motstånd, sen är hon halvvägs uppe. I samma nummer tappade vi bort två 8or.. de gick upp i rök. Först tänkte vi att vi nog var lite tidiga.. nej, vi var jättesena. Jag blev uppriktigt sagt förvånad när sticket började.. Efter den föreställningen tog vi ett kollektivt beslut att den föreställningen hade aldrig inträffat..

Vi var hemma i Kristinehamn vid 17 tiden på torsdag eftrmiddag. Jag och Kay var tvugna att åka och handla..dum idé. Vi stod inne på coop som två yra höns och kunde inte sluta skratta. När jag äntligen var hemma hos mig igen somnade jag inom två timmar och sov ända tills...

Fredag
..alarmet ringde 05.00 dagen därpå. Då var det dags att åka till FUGIK i Karlstad för det sista stoppet på turnén. Den absolut bästa föreställningen blev där. I alla fall för mig. Efteråt provade jag och erik om vi kunde höja dödslyftet vilket gick strålande. Christina kommer bli en helt annan föreställning än det våran klass fick se för en vecka sen. Vi har höjt nivån kopiöst mycket på bara en vecka.

På kvällen var det dags för återförening/turnéfest med buffé, kramar och sjukt mycket skratt. Alla hade fått i uppgift att tänka ut lite underhållning. Det blev dikter, filmvisning och frågetävlingar. Det sistnämnda gick ut på att alla vi elever fick skriva två frågor/påståenden om någon/något som hänt under året. Vissa frågar satte lärarna huvudet på spiken, andra gånger var de pinsamt far off. Bells blev 2 år yngre, jag blev singel och vi alla skrattade så vi grät. Filmvisningen var Lovisas påhitt och var dels ihopklipp från första månaden i skolan men det roligaste var att vi äntligen fick se våra lärare under deras "glansdagar"... "Vad är dans?" Anna och Jennys framträdanden var ändå ganska lindriga(jennys tupp kanske var lite mycket) men det absolut roligaste var Carina. Hon som gått Laban, hon som tänker och ifrågasätter ALLT vi gjort under projektet, "varför lådan?" kommer i sitt projektarbete ut i en blå pyjamas och mimar till smurfarna. För att inte tala om kanindansen.. body, öron och en svans som guppade lite fint. Herremingud så vi skrattade! Underbar kväll fick avsluta en riktigt krävande vecka och imorgon drar det igång igen. Min nästa lediga dag blir söndag om en vecka. Wish me luck!

Så var det slut på allt hemlighetsmakeri! Nu har vi sett de andra projektgrupperna och vi kan lägga ner allt hysch hysch och faktiskt prata som riktiga människor för första gången på nästan tio veckor. Känns jävligt skönt vill jag lova. Jag älskade de andra projekten. Båda hade brillianta element som man bara måste älska. Kokain skosnöret i Isprinsessans hår till exempel.. smart som bara den! Pieces of är en gråtföreställning om man är på det humöret. Vackert vackert, är mycket stolt över min fina klass. Dock gick den inte alltför bra för oss.. jag och erik klarade dirty dancing lyftet utan problem men bara därför gick hela resterande duetten käpprätt åt helvete. Men det är inte mycket att göra åt nu. Vi får ett par chanser till.

I övriga nyheter har jag återupptäckt en gammal favorit vilket faktiskt ledde till att fröken plockade upp guran och lirade lite granna. Kors i taket säger jag bara! Kasey Chambers...mmm mumma<3

Efter panikångest över trasig rygg och det jävla photoshop är nu programbladet nästan klart. Om de inte är nöjda imorgon får de fan göra det själva. Jag är ofantligt trött men lika ofantligt stolt över mig själv att jag inte gav upp. Det är långt ifrån det bästa jag har gjort men då jag ska infinna mig på skolan kl.07 imorgon för stenhårt rep måste jag börja tänka på mig själv och lägga mig i sängen med vetekudde och blunda ett par timmar. Imorgon visar vi upp vårat arbete för varandra och jag är nervös och förväntansfull, vi får ju se de andra grupperna också. Sen bär det iväg på turné.

Måste kommentera melodifestivalen också. Jag har sällan varit så dåligt insatt, kan varit för att jag anser att det blir sämre och sämre. Så i år såg jag bara finalen. Anna är söt, hon förtjänade att vinna. Feelgood låtar tenderar det ju gå hyffsat för i Europa. När jag kom till skolan idag fick jag höra av min danslärare "Du vann igår Sara". Eh, vad? Tydligen är jag jättelik Anna..jaha ja..? Tack och lov att det felstavade gräset inte vann(Timoteij)! Jess ville inte att Erik Saade skulle vinna. Inte för att låten var dålig, utan för att hon tycker att han är sååå snygg och vill "ha honom för mig själv". Dock tyckte jag mer om Salem men men. SaraVictoria tyckte hon var lite fyndig, hon tyckte inte om Salem och ville döpa om låten till Keep on walking..of the stage. Men jag tyckte den var underbar, den lutar åt att bli min pepplåt i vår.

Projektet är i full gång, om mindre än en vecka är det premiär i för turnén med start i Katrineholm. Är jag någe nervös? Oja, om jag är. Men framför allt är jag trött, fasansfullt trött..och blåslagen. Ju tröttare jag blir dessto mer oförsiktigt när jag kastar mig på, över och mot våra boxar. De är icke vadderade och gör jävligt ont, men det är smällar man får ta antar jag. Idag har vi lekt dirty dancing, på flera plan. Ett gäng övertrötta ungdomar instängda i ett rum med en lika trött handledare gick precis lika bra som sist. Med en manlig partner som tar alla på orden blev det lite roliga missförstånd idag. Speciellt när jag koreograferas att ligga under min partner vilket urartade i något som såg ut som mycket avancerat sex.. tjoho! Har även insett varför Johnny och Baby övade lyft i vatten.

Sitter hemma hos världens bästa Asta på fest. Har ikväll fått höra om knivmord, tanzania och att jag är könlös..? Livet leker, jag är lycklig och har världens underbaraste vänner. Is this love? Oh yes it is <3

Alice in Wonderland bevittnades igår i sällskap av min lillasyster. Absolut sevärd och en sån film jag kommer att ha i biblioteket snarast då det är en perfekt "fly-från-verkligheten" film. Allting är så bisarrt och så satans underbart. Alla underbara karaktärer i denna saga. Bland de första finns tvillingarna Tweedledee och Tweedledum, när jag och sis ser vem det är som har lånat ut sitt ansikte och röst till dessa karaktärer brister det för oss. Matt Lucas från Little Brittain är som gjord för detta. Jajävlar vad vi skrattade. Självklart är Johnny Depp underbar som the mad hatter, med dialektbyten var och varannan minut. Även Anne Hathaway i rollen som The white queen är minnesvärd. Hon är överdramatiskt mycket skir och vänlig disneyprinsessa. Dock förstår jag inte riktigt varför den gjordes i 3D.. kunde lika gärna visats som vanlig spelfilm. Men på det stora hela är Alice in Wonderland en helt enkelt magisk film.

Nu är mitt sportlov snart slut, det övergår i en helg som slutar med en söndag. Det positiva med denna söndag är att jag nästan känner att jag längtar tillbaka. Jag har aldrig haft ångest över att återvända till Kristinehamn och det känns bra. Ytterligare ett "hem" på vägen. Undrar hur många hem jag kommer ha innan jag slutar leta.. Med vem jag slutar leta. Oftast känns det som om jag redan har slutat leta efter den där att dela resan med. Den personen letade rätt på mig kan man kanske säga. Jag är glad att han gjorde det. Har aldrig funnits någon som behandlar mig så som personen gör. Både positivt och negativt och då är det negativa egentligen något positivt. Bara att jag inte ser det just då, är oftast för irriterad för de självklara sanningarna. Jag är tacksam helt enkelt.

Enough jibberish. Nu blir det lunch med mami♥

Måndag 21/2

Med inställda tåg pga snön är det idag osäkert om jag kommer att komma iväg till skolan imorgon. Om jag kommer iväg så blir jag med all säkerhet försenad. Ska bli väldigt intressant att se hur detta utvecklas.

Inga medaljer i OS idag. En ganska lam dag med chanser på diverse håll men inget tillräckligt. Idag har jag mest skrattat åt kommentarer och min far och jejjas dumma påhitt kring hur man kan förhindra fusk i olika sporter. Far anser nämligen att det är ”fusk” att slå ner slalompinnarna som åkare gör idag. Han tycker att man ska runda dem. Hans förslag var att elektrifiera slalomportarna. Slår dom emot får dem ett par volt genom kroppen. Det är även fars förslag för att förhindra fusk inom gång. Som för övrigt enligt honom är en helt onödig sport..”Som att tävla i vem som kan viska högst”. Han tycker att de ska få elchocker om de inte har en fot i marken. Jejjas förslag för att förhindra slalomåkarnas genvägar var att gjuta portarna i betong…

Han åker som ett skållat troll.

I afrika är ett andra kylskåp inte helt nödvändigt.

Jag kom inte iväg till skolan på måndagen. Varenda avgång från sthlm till karlstad var inställt. Så det blev till att stanna hemma en extra dag. Blev inte alltför illa då mor hade namnsdag med obligatorisk fika på kvällen. Mums! Även tisdagen blev det lite tricky att ta sig till skolan, men jag lyckades. Dock blev jag jääävligt sen.

I onsdags fyllde Jenny 30 vilket vi dansare firade med en Jenny tribute dans. En tårögd Jenny bjöd på fika senare under dagen. Passade dessutom på att få mitt hår klippt inför lovet. Så igår kväll blev det mys på elevhemmet. När jag kom hem hann jag se sista sista på herrarnas stafett. Guld, för de som inte vet. Yey!!

Så till idag då. Riktigt bra lektioner idag. Jag har skrattat fram mina inre magmuskler. Läxa till mig själv under lovet är (förutom att hålla igång kondis och fötter) är att kolla på minst en komedi om dagen och bara ligga på golvet och skratta samtidigt som jag gör diverse magövningar. Jävlar så det känns vill jag lova! På eftermiddagen kom Carina och hjälpte oss med projektet och det känns så stabilt och så bra. I am happy, oh so happy.. Men trots en underbar dag finns ett problem. Ett problem som hänger över mig som ett snötyngt tak som bara väntar på att rasa in över mig. Problemet heter sj.. Jag har ingen aning om huruvida jag överhuvudtaget kommer kunna ta mig till Katrineholm imorgon. Det enda jag kan göra egentligen är att traska ner kring 14.00 imorgon och hoppas på det bästa. Känns oroväckande...

Det var ganska länge sedan jag kände pulsen stiga så högt när det har med idrott att göra. Men igår kväll... jajävlar! Olsson, Södergren och Hellner. De tre svenskarna gjorde dubbeljakten på skidor till något som kan liknas vid taktiken vid tour de france på cykel. När Olsson fick ett försprång på några sekunder efter skidbytet lägger sig Södergren och Hellner och bromsar klungan. Då ingen är villig att gå upp att dra funkade den här taktiken. Problemet blev ju att Olsson fick ligga och dra själv i täten och tog ut sig själv och med bara sista varvet kvar var det en mycket trött Olsson som bara låg ca 7 sekunder före täten och nu har fyra åkare brutit sig ur täten, bland andra svenske Hellner och norska Northug. De tog in på Olsson läskigt snabbt och nu hoppades vi bara att Olsson skulle få en medalj för sitt slit. Sen ser vi hur Northugs stav går av.. LYCKA!!!! På upploppet drar Hellner ifrån med hur mycket energi som helst och hemma i soffan sitter vi och skriker och hoppar för att Olsson ska orka fram till bronset. Det gör han och den konstiga känslan som byggts upp i mig under kvällen försvann som genom ett trollslag av adrenalin och patriotism. Du gamla fria nord! (Kungen var där och kunde som vanligt inte få ihop något vettigt att säga till det svenska folket). Men det absolut bästa, när mitt svenska hjärta jublade som mest, var när en norrman delade ut medaljerna av en solklar anledning. Samma solklara anledning vars stav bröts i sista stigningen. Moahaha !! Ett guld och ett brons att lägga till samlingen.

Idag är det snöstorm i Katrineholm, klass 2 varning tydligen. Ändå ska vi ge oss ut på vägarna. Vi skulle bort till loppisen och titta runt lite, resulterade i tokfina serveringsfat i glas i lite sushi stil. Sen var mamma sådär överdrivet snäll igen vilket resulterade i att vi nästan fastnade i snön utanför SKF. Det visade sig att mamma bara glömt handbromsen. Tror hon var lite stressad över att behöva vara ute och köra idag.

Satans järnvägar.. Mitt tåg från kristinehamn är i nuläget 40 minuter försenat. Även om jag inte har någon internetuppkoppling känner jag att jag måste skriva nu för att min frustration inte ska förmildras till den grad att jag tycker att det är helt ok.. det är ju trots allt mycket snö ute. För att ytterligare spä på min olycka hamnar jag i samma vagn som en liten bäbis, som säkert hade varit tyst om det stackars livet inte behövt sitta på ett tåg så förbannat länge. Det går dessutom käpprätt åt skogen med att skriva då detta intercity tåg skakar något otroligt mycket. Jejjas tåg avgår i tid från sthlm vilket leder till det enda positiva med detta krångel. Vi kommer att vara i katrineholm ganska samtidigt. Dock jävligt drygt om han hinner dit innan mig. Nu ska jag roa mig med nån film eller liknande för att mildra förseningen...

 

Ovan nämnda skrev jag igår kväll när vi precis rullat ut från Kristinehamn utan att ana att den tågresan skulle bli en av de mest händelserika i mitt liv. För det första var vi redan sena men när vi närmade oss hallsberg började ett litet hopp tändas, vi höll god fart när plötsligt signalhornet ljuder genom mörkret och PANG! Tåget börjar skaka och vi har uppenbarligen kört på något. När jag tittar ut genom mitt fönster slås jag av att det är blodstänk över hela. Tåget bromsar in för att tvärstanna. Föraren meddelar oss att "vi har precis klippt en älg, en stor älg i 200 knyck, vi har tappat luften i bromssystemet och måste gå ut och ta en titt på det. Räkna med en halvtimme." Så där stod vi i skogen i en halvtimme, 10 minuter av dem utan el så det blev kolsvart i vagnarna. "Loket verkar nu fungera, dock fick vi inte bort älgen så han får åka med oss in till Hallsberg.." Det är nog det sjukaste tågmeddelandet någonsin. I Hallsberg fick vi stå still i ytterligare 40 minuter pga tågkö innan vi kunde åka vidare. Under denna tid tog mackorna i bistron slut, precis när jag skulle köpa en, så kioskflickan bjöd på kaffe och en chokladbit(jag tror jag såg lite svimfärdig ut). När jag äntligen kom fram till Katrineholm var jag lite mer än 2h 30min. försenad.